Fälttelefonapparat m/37 var den svenska arméns pålitliga röst i fält under flera decennier. Med sin vev för ringsignal, enkla batteridrift och robusta konstruktion gjorde den det möjligt för soldater att hålla kontakt även i regn, kyla och lera – långt innan mobiltelefoner och radio tog över.

Innan mobiltelefoner, satellitlänkar och digitala radiosystem fanns fälttelefonen – en enkel, men oerhört viktig apparat som gjorde det möjligt för soldater att kommunicera över längre avstånd via kabel.

Den svenska Fälttelefonapparat m/37 introducerades på 1930-talet och användes av Försvarsmakten under flera decennier. Den var robust, lätt att bära, enkel att använda och kunde kopplas ihop med andra telefoner eller en fältväxel för att bygga upp ett helt nätverk i fält.

Historia

m/37 utvecklades som en modernisering av tidigare svenska fälttelefoner. Den kom i bruk 1937 och användes både under andra världskriget och långt in på kalla krigets dagar.

Telefonen var konstruerad för att vara driftsäker under hårda förhållanden. Den var byggd i ett tåligt fodral och kunde användas i regn, kyla och smuts – något som var nödvändigt i fältmiljö.

Konstruktion och användning

Telefonen hade ett vevverk för att alstra ringspänning, en mikrotelefon (kombinerad lur med mikrofon och hörtelefon) och anslutningskontakter för fältkabel.

För att använda den drogs en fältledning mellan två apparater. När man ville ringa vevade man på veven, vilket skickade en ringsignal till mottagaren. Sedan kunde samtalet föras precis som i en vanlig fast telefon.

Telefonen kunde även kopplas till en fältväxel så att flera abonnenter kunde ingå i samma nät.

Driftsäkerhet

Fälttelefon m/37 krävde ingen extern strömförsörjning för att ringa upp – ringsignalen skapades med veven. Själva samtalen drevs av ett par 1,5-volts batterier som matade mikrofonen.

Detta gjorde att apparaten var mycket tillförlitlig, även i miljöer där elektricitet saknades.

Arvet efter m/37

Fälttelefon m/37 var länge standard i svenska armén och finns än idag i samlarkretsar. Den representerar en tid då kommunikation i fält byggde på kabel, disciplin och enkla men robusta lösningar.

Även om den idag är ersatt av modern radio och digital teknik, visar den hur viktigt det en gång var att ha en enkel, pålitlig röstförbindelse mellan soldater och förband.

Fakta: Fälttelefonapparat m/37

• Lansering: 1937
• Användare: Svenska Försvarsmakten
• Typ: Bärbar fälttelefon
• Konstruktion:
• Hölje i metall/trä (beroende på tillverkning)
• Handvev för ringsignal
• Mikro-/telefonsnäcka (lur)
• Anslutning för fältkabel
• Strömförsörjning:
• Ringsignal: generator (vev)
• Samtal: 2 × 1,5 V batterier (torrceller)
• Funktioner:
• Punkt-till-punkt-samtal via kabel
• Kan anslutas till fältväxel
• Mått & vikt: ca 4–5 kg (varierar med modell)
• Användningsområde:
• Punktkommunikation i fält
• Militär sambandsorganisation under beredskapstiden och kalla kriget