Facit 1121 – Sveriges Elektroniska Räknare som Egentligen Var Japansk


Den ser kanske ut som ännu en anonym räknemaskin från 1960-talets kontor – men bakom Facit 1121 döljer sig en fascinerande historia om teknikskifte, internationellt samarbete och tidig elektronik i sin mest råa form. Trots det svenska namnet var denna avancerade maskin byggd i Japan av Hayakawa Electric, framtida Sharp, och blev en länk mellan mekanikens era och den digitala revolution som snart skulle förändra världen. Facit 1121 är inte bara en räknare, utan ett tidigt exempel på global teknikutveckling – och ett imponerande ingenjörsmonster fyllt av Nixie-rör, transistorer och mikroprogrammerad logik.

När man tänker på svenska räknemaskiner från 1960-talet går tankarna ofta till Facits eleganta mekaniska kontorsmaskiner. Men bland alla kugghjul och vevar finns ett mindre känt kapitel: Facit 1121, en av företagets första elektroniska räknare – som visade sig vara… japansk.

Vid en första anblick ser Facit 1121 ut som vilken tidig elektronisk räknare som helst. Men den som besökt Old Calculator Museum i Kalifornien kanske höjer på ögonbrynen, för maskinen är nästan en tvilling till Sharp Compet 20, lanserad 1965 av japanska Hayakawa Electric (föregångare till Sharp Corporation). Detta är ingen slump: Facit 1121 var en Compet 20 – byggd i Japan, licensmärkt av Facit och distribuerad under svenskt namn.

När Facit blev global – med hjälp av Japan

Efter succén med de första elektroniska modellerna i Japan ville Hayakawa Electric ut i världen. Facit, med sin starka globala närvaro inom mekaniska räknare, blev den perfekta partnern. År 1966 började försäljningen av Facit 1121 – en maskin som tillverkats i Japan men bar Facits logotyp och såldes via företagets globala nätverk. Det ironiska är att den till och med såldes i Japan, där den stod sida vid sida med tillverkarens egna Sharp-modeller.

En supermaskin för sin tid

Trots att den ser enkel ut med sina Nixie-rör och sitt robusta metallchassi var Facit 1121 en extremt avancerad maskin 1966. Den kunde visa 16 siffror, två fler än Compet 20, och bakom fronten satt 21 kretskort fulla av hundratals komponenter:

  • Diskreta kiseltransistorer
  • Dioder och motstånd i mängder
  • En uppsättning logikkretsar byggda enligt DTL-principen (diod-transistorlogik)
  • Ett hårdkodat mikrostyrsystem – föregångaren till dagens mikroprocessor

Varje siffra i displayen lagrades som 4 bitar i ett shiftregister, ett av datorteknikens enklaste minnen. Den lysande siffran kom från ett Nixierör, ett glödande glasrör fyllt med neon där varje siffra är en separat formad metalltråd.

Det är alltså en räknare byggd mer som en dator från 50-talet än en miniräknare från 70-talet.

Så räknade en elektronisk hjärna 1966

Allt i Facit 1121 utfördes som en sekvens av mikrooperationer, nästan som små datorinstruktioner:

  1. Läs in första talet
  2. Spara det i ett register
  3. Läs in nästa tal
  4. Kör en förprogrammerad serie av subtraktioner, additioner och skiftningar
  5. Visa resultatet

Multiplikation krävde exempelvis flera interna steg och visades med en röd indikatorlampa i multiplikationstangenten. Division var ännu mer avancerat – så avancerat att maskinen kunde fastna om man försökte dividera med noll.

När maskinen startades visades ofta ”skräp”: dubbeltända 7:or och 9:or i alla rör. Detta berodde på att alla flipflops startade i läget 1111 (det vill säga det ogiltiga BCD-värdet 15). En tryckning på [CL] rensade allt och gav ”+0000000000000000.”.

Ett stycke ingenjörskonst – bokstavligen tung

Facit 1121 väger som en mindre symaskin och är byggd som en pansarvagn. Basen är kraftig gjuten metall, toppdelen en tjock plastkåpa och inuti sitter ett kortchassi för Nixie-rören samt ett nätaggregat som kunde driva de många transistorerna och de glödande rören. Vissa maskiner hade dessutom ett fördröjningsrelä som lät den ”vakna” först två sekunder efter att strömmen slagits på – troligen för att undvika strömrusning.

Hur snabb var den?

För sin tid var Facit 1121 mycket snabb:

  • Multiplikation av 99,999,999 × 99,999,999 tog ca 0,3 sekunder
  • Division av femton nior med 1 tog ca 0,6 sekunder

Det här var imponerande 1966, när en mekanisk räknemaskin behövde flera sekunder för en enkel multiplikation och dessutom lät som en symaskin under tiden.

Ett svenskt-japanskt arv

Facit 1121 representerar ett spännande skede i teknikhistorien – när världens räknare gick från kugghjul och motorer till glödande siffror och transistorer. Den är ett tidigt exempel på internationell OEM-produktion, långt innan globala elektronikleveranskedjor blev vardag.

Idag är den ett samlarobjekt och ett fascinerande stycke teknik: en maskin byggd på japansk elektronikexpertis, klädd i svenskt varumärke, och ett oväntat möte mellan två industrier i en tid då världen precis började bli digital.

Faktaruta: Nixie-rör

Vad är det?
Nixie-rör är tidiga sifferdisplayer (cold-cathode) där siffrorna 0–9 är separata katoder formade som numeraler i ett glasrör fyllt med ädelgas (oftast neon). När en siffra aktiveras lyser den i ett varmt orange sken.

Hur fungerar det?
• En anodnät hålls på hög positiv spänning (~150–200 V DC).
• Den valda sifferkatoden kopplas mot jord via strömbegränsning, vilket tänder en gasurladdning runt just den siffran.
• Många rör har extra katoder för decimalpunkt/komma och ibland symboler.
• Livslängd påverkas av ström, gasrenhet och hur ofta samma siffra tänds.

När var de aktuella?
1950-tal – tidigt 1970-tal: Vanliga i räknemaskiner, mätinstrument, tidiga terminaler.
Från 1970-talet: Ersattes av VFD, LED och senare LCD (billigare, tåligare, strömsnålare).
Idag: Populära i retroprojekt (t.ex. klockor) och restaurering.

Tekniska notiser
• Drivning: 150–200 V, strömbegränsning med motstånd/driverkrets.
• Direktdrift är enkelt men kräver fler kanaler; multiplex minskar kanaler men kan ge synligt flimmer om det görs fel.
• Vanliga serier: Burroughs (B-5092 m.fl.), Valvo/Philips ZM-serier, sovjetiska IN-12/IN-14/IN-18.

För- & nackdelar
✔ Ikoniskt utseende, hög läsbarhet, retrokänsla
✖ Höga spänningar, ömtåligt glas, begränsad tillgång, mer effekt än moderna displayer